Thomas behövde inte avsluta sitt liv i häktescellen

Beslutet var fattat. Thomas hade hamnat i en desperat situation och förberedde att ta sitt liv. Medan han tillverkade en snara av lakansremsor, föll hans blick på ett Nya testamente som låg under TV:n i den häktescell där han satt.                                                                                                       - Enbart bokens existens och utan att jag ens hade börjat läsa den, blev en vändpunkt i mitt liv och det som räddade mig, berättar Thomas Ljung.

 Thomas konstaterade att livet höll på att ta slut och att han kommit till slutet av sig själv. Bakom låg ett liv utan hämningar och gränser. Efter ett antal misslyckanden med att leva ett liv utan kriminalitet och droger bestämde han sig vid 30 års ålder att leva det livet fullt ut.

-     Jag släppte all spärrar och bestämde mig för att bli bra på det jag gjorde och det jag kunde. Det blev en tillvaro i kriminalitet, styrt av tungt droganvändande, konstaterar Thomas generat.

Allt barkade iväg

Thomas liv blev stökigt redan i skolåldern. Han kände ingen motivation att vara skötsam genom att han ständigt hamnade i bråk. Det tillhörde det normala att Thomas flyttades runt i olika klasser. Han hamnade snett redan från början.

Under uppväxten fick han lära sig att livet gick ut på att klara sig själv, utan att vara beroende av andra människor. Det blev Thomas drivkraft.

Inriktningen i livet styrdes tidigt av alkohol och droger.

-    Vid 26 år hade jag familj och jobb. Trots detta hade allt barkat iväg rejält och jag hade vant mig vid att använda det mesta i drogväg. Jag var beroende av amfetamin.

-    Då bestämde jag mig för att ”köpa hela paketet” med den livsstilen. Jag knarkade bort familj och jobb.

Släppte alla spärrar

Resultatet blev att Thomas under 1990- och 2000-talen åkte ut och in i fängelse. När han kom ut efter avtjänade straff hämtades han upp av sina kompisar och planerna på nya brott började redan på parkeringen. En ny vända med brott och inlåsning blev självklar för honom.

-    Vid 30-års ålder fattade jag ett medvetet beslut att släppa alla spärrar och bestämde mig för att bli bra på det jag gjorde – kriminalitet. 

Thomas minns att han under fängelsevistelserna gärna deltog i samtal och samlingar som ordnades av troende representanter för olika församlingar. Framför allt fanns det en lockelse att diskutera. Dessutom bjöd de på fika. 

-    Vid ett tillfälle var det någon som erbjöd mig en bibel. Jag var väldigt tvär och tackade nej. Jag blev helt enkelt rädd på något sätt. Jag minns den situationen fortfarande.

 Till saken hör att Thomas i 25-årsåldern hade en kompis som var troende. 

-    Jag träffade henne ibland men hon pratade aldrig om sin tro. Men ändå visste jag att hon hade något speciellt. Det var något som jag saknade. Efter att jag kom till tro fick jag veta att hon hade bett för mig dagligen. Hon hade en lapp i sin bibel som påminnelse om att be för mig.

Inget att leva för

2009 satt Thomas Ljung häktad närmare tre månader i Jönköping. Det mesta i tillvaron hade rasat samman.

   -    Jag minns att jag konstaterade att livet höll på att ta slut. Jag hade kommit till slutet av mig själv. Min dotter, min syster, mina föräldrar ville inte träffa mig längre. Jag hade ingen motivation kvar att leva. Jag hade uttömt allt jag var i mig själv. Jag hade försökt själv i det längsta men det gick inte. Mitt liv hade ingen mening.

-    Jag bestämde mig för att ta livet av mig. Jag förberedde med att göra en snara av tvinnade lakansremsor. 
-    När jag höll på med det fick jag se en bibel som låg under TVn i cellen. Enbart genom att den fanns där leddes mina tankar till att i desperation fråga mig själv – tänk om Gud finns? I min förtvivlan bestämde jag mig för att pröva.

Thomas berättar hur han la lakansremsorna åt sidan. Istället tog han fram det Nya testamentet som placerats av Gideoniterna (numera Goda Nyheter).

Desperat

-    Jag visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle bete mig, men jag la bibeln på sängen framför mig och böjde knä vid sängen. 

Thomas gav upp sin tilltro på sig själv och kapitulerade inför sin egen svaghet. Istället greppade han om det allra sista ”halmstrået”, det som han vänt ryggen i alla år fram till dess. 

-    Mitt inre skrek av förtvivlan, ”Gud, om du finns så får du mitt liv nu.”

Idag, lite mer än fyra år senare, vet Thomas Ljung vilken sprängkraft den uppriktiga och desperata vädjan hade. Vi sitter i en av flygelbyggnaderna på den gård där Josua Rehab driver ett behandlingshem och en utslussning för personer som behöver olika former av stöd för att komma ifrån beroende eller få hjälp att hitta ett normalt liv. 

Idag är Thomas inte här för behandling. Han är anställd och ansvarig för det arbete som görs utomhus för att driva gården. 

Grät

Han uttrycker sin tacksamhet för det förändrade liv som startade vid sängkanten i häktet i Jönköping. Hans egen reaktion efter den desperata vädjan till Gud i den situationen överraskade honom.

-    Någon timma efter min bön där i cellen började jag gråta. Jag förstod inte varför men något hände med mig. Jag hade inte gråtit på säkert tjugo år innan dess. Jag kunde inte gråta. 

-    Samtidigt drabbades jag av en tydlig känsla av ”att nu är det över”. Jag fick ett inre lugn som jag inte upplevt tidigare. Jag minns att jag ringde mamma och berättade att det hänt något.

Thomas önskan att dö förbyttes i en stark vilja att leva. 

-    Jag började läsa Bibeln och fick också hjälp av en andaktsbok. Jag var helt okunnig om hur jag skulle bete mig och vad det var som hände med mig. Jag började i alla fall läsa i Bibeln och tacka Gud för maten. Så mycket förstod jag. Samtidigt började jag skriva av mig hur jag kände det och vad jag var med om.

Hittade rätt

Så småningom kom Thomas ut efter avtjänat straff. I sin vilsenhet inför vad han hade varit med om och hur han skulle gå vidare i sin gudsrelation tappade han bort sin andliga erfarenhet. Hans hade en önskan om att fortsätta vandra i den riktning som hade varit naturlig i och med sin omvändelse, men visste inte hur.

-    Jag fick inte kontakt med andra kristna och visste inte hur jag skulle praktisera mitt kristna liv. Tyvärr blev det sju resor värre, konstaterar Thomas. 

Erfarenheten av hans gudsrelation var däremot inte utraderad. Thomas visste nu att han behövde Guds närvaro i sitt liv. När han senare hade avtjänat ett straff och blev erbjuden att komma till ett kristet rehabiliteringscenter för hjälp med utslussning, tackade han ja.

-    Idag har jag gudsgemenskap och lever ett liv i balans. Jag har gått en bibelskola i Gamleby där jag bor, och har ett arbete och tjänar mitt eget uppehälle. 

-    Mitt liv är förvandlat och jag kan tacka Herren för hans omsorg och för att den fungerar. Jag har lärt mig att inte tumma på något sätt utan måste leva rätt.

Tack för er trohet

-    I efterhand kan jag se att jag hela mitt liv har haft ett tomrum inom mig som jag försökt fylla på olika sätt. Nu vet jag att det tomrummet behövde fyllas med Guds närvaro i mitt liv. Jag har fått ett nytt och märkligt liv.

-    Om jag fick chansen att träffa den person som placerade det Nya testamentet i häktescellen i Jönköping, skulle jag tacka för att jag fick ett nytt liv.

-    Han lydde Gud och var trogen sin uppgift och såg till att det fanns ett Nya testamente där när jag behövde det. För mig var det livsavgörande.

-    I dag lever jag ett helt nytt liv och är inte samma person. Tack för hjälpen att hitta det livet, säger Thomas Ljung.

Olle Nordahl 2015

Favoritbibelord:

”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren. Ps 40:3-4