Den här boken är förklaringen till vem jag är idag

Jonathan Newton är tacksam för att han i tonåren fick möjlighet att längst bak i sitt Nya testamente, skriva sitt namn som ett kvitto på sitt beslut att överlåta sitt liv till Gud.

– Underskriften har varit som ett skyddsnät för mig sedan dess, säger Jonathan. Hade jag inte fått mitt Nya testamente hade jag kanske inte varit kristen idag.

Jonathan Newton var en av ungefär 150 sjundeklassare som satt i en aula på Attarpskolan, Bankeryd, den 9 oktober 1981. Han minns att han lyssnade till en man som berättade att Gideoniterna delar ut biblar, och att det händer att några av exemplaren som delas ut kastas och bränns av mottagarna.
 
I slutet av den aulasamlingen erbjöds han ett eget Nya testamente. Han tog emot boken. Han har den kvar efter snart 34 år. Idag är det en riktigt sliten bok som inte längre håller ihop. Jonathan håller den varsamt mellan sina händer.

– Den här boken har hängt med länge, berättar Jonathan medan han försiktigt bläddrar i den. Egentligen följer den mig fortfarande och finns alltid till hands. Den ligger i mitt nattygsbord.

– Den är berättelsen om min utveckling som kristen och förklaringen till att det blev som det blev. Inte minst datumet för mitt beslut att överlåta mig till Gud är viktigt, berättar Jonathan.

Mediaarbetare

Vi sitter hemma vid bordet hos Jonathan Newton strax utanför Bankeryd. Här bor han tillsammans med sin familj, hustru och två tonårsgrabbar. För några år sedan återvände han till sin hembygd efter att ha bott två omgångar om vardera närmare fyra år i Bryssel, Belgien, där han gick på en bibelskola.
 
Idag arbetar han som frilansare inom området journalistik, omvärldsbevakning, förlag och musik. Han beskriver sig som mediearbetare i bred skala.
 
Att vara tillbaka i sin uppväxtmiljö påminner honom ibland om hur det var. Han beskriver situationen i Bankeryd under sin uppväxt som polariserad. Antingen var man kristen eller så var man tydlig i sitt avståndstagande. Han hade själv inga kopplingar till kristen verksamhet eller församlingarna på orten.
 
Tre omständigheter kom att medverka till att Jonathan fick en personlig gudsrelation. Det var konfirmationen, hans kristna kompis och att han fick ett Nya testamente av Gideoniterna .

Generositeten avgjorde

– Konfirmationen gav mig möjlighet att reflektera. Tonåren är en period då livsfrågorna kommer. Det var värdefullt på sitt sätt.

– Min relation med min kristna kompis betydde en hel del. Det blev mycket ”grillande” av honom och många diskussioner bland kompisarna. Vi var goda vänner men väldigt tuffa mot honom.

– Idag är jag oerhört tacksam för att han stod pall och inte gav vika, både för hans skull men inte minst min egen skull. Det faktum att han inte släppte taget om sin tro var kanske avgörande för mig.

Den tredje omständigheten kom att bli avgörande för Jonathans beslut att söka Gud.

– Det fanns många skäl till att det blev som det blev, men ingen i min omgivning visste hur jag egentligen hade det. Det var i den situationen som jag fick mitt Nya testamente.

– Jag är oerhört tacksam för Gideoniterna och deras upparbetade metod. Jag har stor respekt för den. Jag hade inte fått mitt Nya testamente om inte Gideoniterna hade haft sin metod att dela ut på skolan. Ingen i min omgivning visste mina behov och att jag behövde den boken just då. Att jag hade behov syntes inte på mig. Men Gideoniterna gav till alla elever och jag råkade vara en av dem.

Bra vägledningssidor

– Hade inte Gideoniterna funnits hade jag inte suttit här idag. Man kan aldrig säga aldrig, men jag är ganska övertygad.
 
Det som kom att betyda mycket var de förslag till läsning och den vägledning som finns i början av de utdelade Nya testamentena.

– För mig var det en bra ingång och det som sedan ledde vidare i läsandet. Jag kan inte nog understryka det värde som vägledningssidorna hade för mig.
 
I förlängningen kom Jonathan Newton till en punkt där han vände sig till Gud för att be om hjälp.

– Min drivkraft var att jag behövde hjälp med livet. Jag vände mig till Gud och böjde mina knän på mitt rum i min ensamhet. Jag bad därefter enligt den överlåtelsebön som finns på avgörelsesidan i slutet av Nya testamentet.

”Skyddsnät”

Den dagen, den 22 februari 1982, skrev Jonathan sitt namn som ett kvitto på att han fattat sitt beslut. Han har fler än en gång slagit upp den sidan och tittat på datumet när han brottats med tankar och tvivel.

– Det är speciellt med avgörelsesidan. Att skriva under innebär ”att slå fast” och jag tror det betyder mycket.

– I och med att jag skrev mitt namn där fanns det inte riktigt någon väg tillbaka. Namnteckningen har varit som ett skyddsnät för mig. När jag senare har slagit upp sidan och tittat på min underskrift har det varit som en påminnelse om att jag tillhör Gud.
 
När Jonathan tänker tillbaka på varför det utdelade lilla Nya testamentet kom att bli avgörande för honom, ser han flera skäl.

– I mitt fall var tidpunkten viktig. Det är i tonåren man skapar sin identitet och då är det mycket viktigt att ta till sig det som är avsett för mig personligen.

– Ett annat skäl var att det Nya testamentet ”var mitt eget”. Det gjorde skillnad att boken inte kom från någon annan. Det var heller inte en bok för bokhyllan. Den var avsedd för att användas och skräddarsydd för målgruppen. Den hade ”bruksprägel” och var behändig att ta med sig.

Räddar liv

Jonathan Newton konstaterar att utdelningen av Nya testamenten har betydelse, även när han tänker bortom sin egen erfarenhet.
 
– Ett utdelat Nya testamente innebär att du ger tillgång till en egen ingång till Gud.  Jag hoppas att Gideoniterna fortsätter kämpa och gör det Gud har kallat dem till. Bibelutdelning är ett av de sätt som fungerar för att hjälpa människor hitta en personlig gudsrelation.

– Ni räddar människors liv utan att ni vet om det. Mig visste ni inte om förrän jag berättar det här och nu, och den personen som gav mig ett Nya testamente har fortfarande ingen aning om vilken betydelse han har haft för mig, konstaterar Jonathan Newton.
 
Olle Nordahl