Vandringen med Jesus, som stenplattorna i en trädgårdsgång

"När pappa dog blev tron en tröst och ett ställe att hämta styrka. Den här bibeln blev väldigt, väldigt viktig. Jag läste den jättemycket och framförallt tog jag hjälp av vägledningsorden som finns i början. Dom läste jag jättemycket"

Evelynn är uppväxt på Torsö, en liten ö i Vänern utanför Mariestad. På ön fanns då ca 500 bofasta invånare och Svenska kyrkan var en naturlig samlingsplats för öborna och en del av vardagen.

-    Svenska kyrkan var typ fritidsgården när jag växte upp. Jag gick på miniorer, barnkör, juniorer och konfirmerades där. Kyrkan ordnade så att vi ungar hämtades upp med taxi till aktiviteterna, säger Evelynn.

När Evelynn var 10 år drabbades hennes pappa av cancer och gick bort när hon var 14 år. Under konfirmationen hade hon blivit intresserad av tron och året efter fick skolan besök av Gideoniterna. Det var två äldre män som kom till klassen och berättade om Gideoniternas arbete och om Bibeln.

-    Jag tyckte dom var coola. Dom var inte rädda för att svara på våra frågor. 

Hon började läsa i det lilla Nya testamentet hon fått och det blev väldigt viktigt i den jobbiga situation hon befann sig. Sidorna i början med vägledning blev betydelsefulla.

-    Vägledningsorden hjälpte mig att hitta tröst, stöd och svar. Psaltaren kunde också hjälpa mig att hitta ord och uttryck.

Jag var jättearg på Gud när pappa dog. Han skulle ju bli frisk. Nu blev han inte det och på något sätt märkte jag att det höll. Man fick vara arg på Gud. Om dom fick skälla på Gud i Bibeln, så fick jag göra det också.

En stenplatta i trädgården

Evelynn säger att hon inte har haft någon ”raketfrälsningsupplevelse”, utan tron är något som har fått mogna och växa fram. Hon liknar sin väg att lära känna Jesus vid en trädgårdsgång, med oregelbundna plattor i gräsmattan. Varje platta har varit ett nytt steg med Gud, där hon har kunnat stanna till, mogna och växa innan det har varit dags för ett nytt steg, nästa stenplatta. Nya testamentet från Gideoniterna var en sådan stenplatta för henne.

En tro på Gud har Evelynn haft sedan unga år, men när hon träffade sin blivande man ledde det till att hon tog ett personligt beslut att bli frälst. I Pingstkyrkan i Mölndal, där hennes man var med, bestämde hon sig för att döpas. 

-    Det var viktigt, ännu en stenplatta i trädgården, säger Evelynn.

Den helige Andes vägledning

Evelynn berättar att bibelläsningen är viktig för henne. Med åren har hon gått från det lilla röda Nya testamentet till en helbibel. Idag söker hon gärna kunskap bakom bibelberättelserna och ser på texterna på ett djupare sätt.

I ungdomen hade hon ingen kunskap om kristen tro, men när hon inför den här intervjun plockade fram sitt lilla röda Nya testamente och bläddrade i det, hittade hon understrykningar på tre ställen (Joh 14:16,26; Jak 1:5 och 1 Joh 4:7 – 12).

-    När jag läste understrykningarna, så kände jag att det här har ju varit min följestjärna genom hela livet, mitt fundament. Det var häftigt att se. Det blev verkligen en Aha-upplevelse.

Evelynn berättar att hon alltid haft en stark längtan att få svar på frågor och då har de här orden varit en vägledning, att Gud finns där, att han har sänt sin helige Ande som ska hjälpa till att ge svar.

-    När pappa dog kände jag en så stark dragningskraft att läsa bibeln och idag förstår jag ju att det var den helige Ande som drog. Gud kallade och vägledde mig genom den helige Ande i den tiden när pappa var sjuk. Själv hade jag ingen kunskap om bibeln och visste inte hur jag skulle söka för att finna styrka, mod och tröst. 

Stabil tro på Gud

Evelynn har en stabil tro på Gud. Den har satts på prov de senaste åren med ohälsa i familjen som tagit sig kraftfulla uttryck, men Gud har visat att han finns där. Han har varit fundamentet i hennes liv som gjort det möjligt att hantera situationen. Han har varit en stabil grund att stå på.

-    En bild som jag har framför mig är att jag står på en klippa längst ut vid havet och regnet bara öser ner. Jag har på mig en gul sydväst, en gul regnkappa och gula stövlar och så står jag fast förankrad i kedjor i berget. Det kan blåsa hur mycket som helst men Gud håller mig fast utan att det rämnar. Jag står stadigt. Gud är trofast.

Evelynn slutar med att säga att även om det funnits dagar då hon inte vetat hur det ska gå, livet är inte alltid ljust, så känner hon att Gud alltid är nära. 

-     Jag har idag en otroligt stark tilltro till att Gud bär i livets alla skeden. Det ska mycket till innan jag ska släppa det.

Christina Johansson

Kort om Evelynn Gustafsson, 50 år, Mölndal

Bakgrund: Vägledningsorden i det Nya testamente Evelynn fick i skolan gav henne styrka och tröst när hennes pappa dog i cancer. Det blev grunden för en vandring tillsammans med Jesus och för att lära känna honom på djupet. Nu: Evelynn arbetar som specialpedagog inom barn och ungdomshabiliteringen. Hon är aktiv i Pingstkyrkan i Mölndal och har en stabil tro på Jesus som håller i alla väder.
Favoritbibelord: "Skapa i mig Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande". Psaltaren 51:12.